Desiree de Betancourt
Acceptans
Jag stod där i min söndertrasade klädnad, gryningen skulle snart inta och åkrarna låg ännu öde. Exakt fem år hade tagit sin plats i historien sedan min systers död. Jag kunde fortfarande höra henne tala till mig ibland, men aldrig mer skulle jag svara henne med min forna blindhet. Hon hade lämnat denna plats och &hellip Continue reading
Förlåtelse
Vi anlände till gården sent på eftermiddagen, och då jag såg min bror ömt kyssa sin hustru och hur de hjälptes åt att sköta ägorna föll ännu en pusselbit på plats. Förståelsen för varför han handlade som han gjorde. Besvikelsen skulle alltid finnas där, men så även stoltheten för att han gick sin egen väg. &hellip Continue reading
Insikt
Om det var min brors grepp eller själva tiden som jag i första hand hade försökt kämpa emot vet jag inte. Oavsett vilket, tycktes båda till min förargelse ha besegrat mig. Jag och Alphonse satt nu båda på hästryggarna. Påväg bort från den kaos som rådde, det skräckvälde som satt revolutionen ur spår. Vi färdades mot &hellip Continue reading
Inlägg 9
Jag satt på hästryggen, tätt åtföljd min bror på den andra hästen. Vi skulle på utflykt i Paris och färdades via landsvägen. Far visste ingenting om detta; Alphonse sade att det skulle bli roligare så. Kanske kunde vi köpa far något fint i staden. En sådan här vacker dag var det svårt att vara arg på Alphonse. &hellip Continue reading
Inlägg 8
Idag kom en ung man till vår herrgård. Han bar enkla kläder men såg ändå stilig och reslig ut. Han ville tala med far, sade han till Anne, uppasserskan. Min barnsliga nyfikenhet fick liv och jag ställde mig utanför fars arbetsrum för att tjuvlyssna som förr i tiden då de förde konversation därinne. ”Kommer inte &hellip Continue reading
Inlägg 7
Det har gått två år sedan jag skrev sist. Far, jag, Fleur, Alice, och tjänstefolket bor återigen på herrgården. Far är fortfarande lika tystlåten. Det är Alice som tar hand om oss. Rättelse. Om mig. Fleur är nämligen sjutton år nu, och bor inte hemma längre. Men hon kommer ofta och besöker mig, alltid lika strålande &hellip Continue reading
Inlägg 6
Jag känner mig så full att jag när som helst exploderar, så tom att jag snart tynar bort i intet. Så svag att jag inte orkar bry mig längre. Så arg att jag skulle kunna lyfta ett berg enbart med min frustation. Det som idag skedde sträcker sig för långt för min verklighetsuppfattning att förmå. Jag kan &hellip Continue reading
Varför, varför?
Jag är orolig för mor. Hon ligger isolerad i sin säng dagarna i sträck, och har gjort så i månader. Far säger att hon sörjer Fleur. Det gör mig ännu mer orolig. Är far också sjuk? Jag förstår inte. Varför envisas de med att ta drömmen på allvar? Ser de inte när jag pratar med &hellip Continue reading
Inlägg 4
Jag vaknade av törsten som härjade i min strupe. Hur jag än vred och vände på mig gjorde den det omöjligt att somna om så jag trädde på mig tofflorna och öppnade dörren på glänt. Allt tydde på att natt fortfarande rådde, för huset stod i dunkel och allt var tyst och stilla. Det stack &hellip Continue reading